Sitter på balkongen och funderar... Njuter av tystnaden och stillheten... Röker en lugnande cigarett.. Vet att det är dumt! Slutade ju röka 2011... Innan vi började planera ett barn.. Ett efterlängtat barn.. Vårt barn.. Nu känns allt det så otroligt långt bort.. Längtar så fruktansvärt mycket efter ett eget litet barn.. Ett levande barn.. Samtidigt är jag väldigt glad över att jag i alla fall fick träffa Elsa i 2 dagar.. Och hon har ju varit med mig mycket länge i magen... Det är min röst och mitt hjärta hon har hört....
Även om smärtan är väldigt stor nu i över att hon inte överlevde... Det känns tungt.. Känner mig så otroligt tom och trasig.. Älskade lilla Elsa.. Tårarna rinner igen... Saknar min lilla ängel...
Hör regnet börja igen... Borde nog egentligen gå in och försöka sova... Det har regnat till och från under föregående dag.. Och jag har inte orkat ta mig ut..
Brr...känns kallt nu... Borde ta mig in till den varma sängen...
På nåt vis så känns framtiden oviss.., vad ska jag göra med mitt liv? Saker som tidigare har känts viktiga har liksom krympt... Allt saknar betydelse... Jag fick ju inte behålla mitt efterlängtade barn.. Det gör så ont... Smärtan river inom mig... Jag blir liksom handlingsförlamad... Orkar inte tänka... Orkar inte... Hur ska jag orka leva vidare..? Är otroligt glad att jag har Holger vid min sida... För hur skulle jag annars orka? Alla tankar är i enda oreda nu...allt bara snurrar runt... Jag känner mig förvirrad...ensam... Och sjukt trött.. Jag får inte tänka på all olycka som tidigare funnits i mitt liv..då går jag under..får inte... Inser i allt detta virrvarr att jag måste hitta någon att prata med...en professionell kontakt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar