Förlossningen
OBS! Känsliga läsare varnas..,
Inget man direkt har hunnit fundera så mycket på när man är i vecka 25... Eller 24+1... Inget man tror ska hända så tidigt... Kanske borde jag ha läst på innan? Klart man har lite hum, men det verkar va så individuellt..
Va alltså i Skåne hos min moster tillsammans med mina föräldrar. Holger skulle komma ner samma dag..men x antal timmar senare...
Vaknade som vanligt på morgonen lördagen den 3 maj... Kl. 07.30... Dagen innan haft jag känt mig lite extra trött, men läste mig till i gravidappen att det va vanligt..
Åt frukost och efter den fick jag ont i magen... Tänkte att jag är nog förstoppad (vilket inte heller är ovanligt när man är gravid)...eller möjligtvis att jag hade ätit nåt olämpligt.. Hade inte jätte ont, som mensvärk ungefär.. Va på toa flera gånger, det kom lite.
Tog sedan en dusch..kissade efter och då var det nåt slemmigt/ blodigt på pappret.. Hjärtklappning!!! Nu börjar jag bli orolig.. Förfarande ont... Mer blod på pappret... Fan! Slemproppen?? Klär på mig... Tar en binda för säkerhets skull... Sen går vattnet, mycket...rosafärgat.., kontaktar 1177... De råder mig att åka akut till kvinnokliniken i Lund. Hon pratar nåt om förtidig vattenavgång..
Jätte orolig... Men uppträder oväntat lugnt..
Min moster och mamma skjutsar mig till Lund... Har mer värkar i bilen... Innan vi har åkte iväg har jag lyckats blöta ner flera bindor, byxor och trosor..
Väl inne på sjukhuset i Lund.. En bilfärd som tar ca 20 minuter... Känns som en evighet.. Har ännu inte kontaktat min sambo, som är på jobbet 50 mil bort...vill ju inte oroa & han får inte ha mobilen på heller...
Blir insläppta på förlossningen, jag och min mamma. Klockan är nu 11.40.. Möter en väldigt trevlig undersköterska med namn Inger. Får snabbt ett rum, trots att hon tycker att det är konstigt att 1177 inte har återkopplat...
Det känns som världens minsta undersökningsrum. Det kommer in en barnmorska som heter Jenny. Många frågor ställs... Jag ska skrivas in. Men de hittar först inte mig pga att jag inte tillhör region Skåne. Det tas ultraljud, blodprov, de sätter en infart.Allt är snurrigt i mitt huvud, hinner inte med i alla svängar. Mer vatten avgår..,känner att det trycker på. Byxor och trosor blir blöta igen..,Är kiss och bajsnödig. Får inte gå upp ur sängen... Flyttas till ett annat rum..
Vet inte när men det kommer in mer personal, en till barnmorska, en läkare Kristbjörg S och en student. Får en bricanyl injektion i magen...för att minska värkar. I infarten får jag nåt som ska bromsa förloppet. Sätter bandet på magen.., hör bara min puls. Sen inser de att bebisen redan ligger i födelsekanalen med huvudet neråt... De är oroliga för bebisen.. Känner mig kissnödig och blir urintappad. Obehaglig känsla.
Får en intramuskulär spruta i rumpan med cortison, för att skynda på lugnmognaden på bebisen.. Droppet ökas på, för att lilla Elsa ska komma ut..
Det kommer även personal från neo, en läkare och en sjuksköterska. Som mest är det 7 personal i rummet....
Jag ligger där mitt i allt och har svårt att hänga med i allt som händer..,
Droppet ökas på ännu mer... Allt är kaos!! De måste skynda på allt för att få ut henne... Mer värkar, svårt att veta vad som är krystvärkar och inte... Det spänner och tränger.. Trycker på när de säger att jag ska.. Så helt plötsligt är hon ute... Lilla hjärtat!! Klockan är då 13.05.
Personal från neo tar hand om henne.. Hon andas inte själv.. Läkaren Kristbjörh frågar efter kamera.., och hon tar lite bilder med min mobil...De väger henne: 585 gram. När de har fått dit andningsslangen... Får jag upp henne på bröstet... Visserligen bara för ett par minuter...
Sen racerfart med henne i kuvös, in på neonatalavdelningen. Mamma följer med.... Helt plötsligt blir det ett annat lugn i rummet... BM Jenny tar prover från navelsträngen, då de andra proverna inte har hunnits skickats.. Måste kolla blodgruperingen. Jag gratuleras till den fina lilla flickan! Svårt att känna lycka... Allt är bara kaos!!!
BM rycker och drar i navelsträngen.., moderkakan måste ut..
Hon återkommer och gör samma sak om en stund...den kommer ut 13.20.
Får på mig de fina kasslerbyxorna och en stor binda... Och blir informerad om att det kommer blöda.
Kontaktar min sambo... Vet inte vad klockan kan vara? Kanske 14....
Får in smörgås och kaffe för att fira... Men jag känner mig liksom tom...
Sen blir vi skjutsade ner till neo. Där ligger det minsta barn man kan se... Och det är mitt barn... Kärlek... Rädsla... Men allra mest kärlek...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar