Hembjuden till min arbetskamrat Louise igår... För att fira att hon fyllt 30 år... Trevligt värre..! Mycket prat, skratt och gråt... Och kramar.... Känner sådant stöd av dem alla. Vi blev bjudna på smörgåstårta och rosevin, cider och öl. Jag gjorde även nåt annat dumt... Jag rökte... Åh så gott..det kändes så lugnande då... Och det gjorde väl även alkoholen..
Det är många tårar som har runnit för mig, Holger och lilla Elsa.. För livet är inte rättvist!! Många som tänker på mig dagligen...och det känns som en tröst...fast det kan inte göra nåt ogjort... Många samtal om oss har det varit..absolut bara i ren välmening...
Uppskattar verkligen alla som har hört av sig i samband med allt som hände lilla Elsa. För även om man skriver att man vill ha lugn och ro.. Så är ju ett litet meddelande så sjukt mycket värt... Ett att jag tänker på dig..eller vad som helst..bara omtanken gör så mycket..
Igår kom jag över tröskeln att träffa någon som är gravid som jag känner innan... Det kändes jobbigt men ändå bra...! Men samtidigt gör det ont... Jag vill ju också vara gravid..
Och Maria var ju ganska precis 10 veckor före mig i sin graviditet...
Skönt att kunna prata om min snabba förlossning...och att de säger att jag inte kunde gjort något för att förhindra... Elsa varför skulle du ha så bråttom ut?!
Och höra ord som att gråt du...det behövs....och att många av dem grät med mig då...
Pratade om svårigheten med att bli gravid... Om att ev behöva söka mig till fertilitetsenheten igen.... En del av dem visste ju... Och de som har varit där lovar att stötta mig om det blir aktuellt för oss...
Skönt att kunna berätta av vad min chef sagt...att hon har varit oförstående.. Hon tycks verkligen sakna empati... Och jag struntar faktiskt i om någon skulle berätta det för henne..
Jag är verkligen inte motiverad att gå tillbaka och jobba nu... Fler av dem som rekommenderar mig att verkligen ta mig tid att sörja... att inte komma och jobba förrän tidigast efter sommaren... För jobbet står nog kvar.., Så omtänksamma...vill att jag ska må bra..
Och en av dem sa att en dag kommer vi bli föräldrar igen, och då till en pojke... Svårt att tänka på det nu mitt i sorgen...
Idag på Facebook såg jag att jag har blivit den 300:de gillaren och kommer få en virkad skyddsängel... Lycka... Mitt i sorgen...
Så förbaskat trött...somnade i soffan.. Känner mig seg.. Visst kan ju bero på gårdagens alkoholintag oxå... Funderar på om jag ska orka göra nåt.. Kanske sätta upp gardinerna...?
Tänker även på min arbetskamrats kompis ( som jobbade på timmar hos oss tidigare.)... Och hennes familj.. Hennes dotter är svårt sjuk i cancer..och nu är det kritiskt.. Hennes sista dagar är nära. Hon ska snart fylla 6 år... Livet är så orättvist..!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar