Besök hos kuratorn på barnkliniken... Ja världens bästa ställe, då man har förlorat ett barn... Idag gick besöket på max 15 minuter. Hon hade kontaktat försäkringskassan. De väntande på ett dödsintyg från Skatteverket och det skulle komma från sjukhuset i Lund. Men det kunde ju ta upp till 2 veckor... Suck!!
Om första intrycket inte va bra... Så va andra inte det heller.. Det va på nåt vis som om vi var alldeles för lugna. Vi har inga direkta frågor... Visst svarar på det hon frågar.. Men...nja hon känns inte så bra. Men det är skönt att i alla fall att få hjälp med det praktiska.. Det känns inte som hon vet vad hon pratar om alla gånger... Och sen kan jag störa mig så sjukt mkt på en person som sitter med armarna i kors...
Visst vi sa att det kändes jobbigt att ta kontakt med begravningsbyrån.... Men inte att hon erbjöd sig att hjälpa till med det.. Utan att många föräldrar som hon hjälper tycker det är jobbigt och de brukar ta hjälp av sina föräldrar... Hon refererar ofta till hur andra föräldrar gör i den ena lr andra frågan..
Om vi behöver hjälp genom att prata med någon så får vi nog vända oss nån annanstans...
Kanske kan det kännas lite bättre bara att prata med barnmorskan nästa vecka?! Kanske finns det svar på mina frågor i min journal?
Sen kan man ju fundera på om man ska våga skaffa ett nytt barn? Är det risker med det? Måste vi göra en stor utredning för att se vad som gick fel?!Beror det på svag livmodertapp..? Och om det nu är så vanligt med svag livmoder... Varför undersöker man inte det?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar